Blodgivnig
Enda sedan föralltid så har jag haft att donera blod i min bucket list. Problemet är här att jag inte her en bucket list. Inte i alla fall ner skriven. Än.
Jag får inte ge blod. Det visste jag redan eller jag var snarare 97% säker på att jag inte få donera blod. Jag kom dit och berettade att jag är osäker om jag få ge men de gav mig bara papper att kryssa i ja och nej frågor. Ett papper som alla andra fick. Min säkerhets procent sänktes bara lägre och lägre ner efter jag kryssade i mina frågor. Kanske jag ändå skulle få? Jag har ju inte malaria heller! Efter det satt jag en evighet där och bara väntade på min tur. Jag var ju inte ensam. Hade Henrica och Cecilia i samma båt. Så fanns det ju kex, godis, smögåsar och lite andra prylar. Free stuff!
Så jag får inte ge blod och jag kommer troligtvis aldrig att få ge blod heller. Antagligen så måste man vara utan regelbunden medicin i ett helt år före man får donera blod. Eftersom jag ändå har tagit mediciner varje dag i 7½ år nu så finns det också en stor chans att mina familjemedlemmar som jag köper från apoteket kommer vara kvar i stort sätt rästen av mitt liv. Blev en aning frustrerad då att jag inte fick veta detta från första början då jag anmälde mig och frågade.
Jag fick åtminstone tröst bröd. Blev då tvungen att fara in till köket och frågade om det fanns vege bröd. För de serverade ändast gluten och bröd med kinka i. Typiskt (hänt mig tyvärr så många gånger förr). Satt där då och tröst åt så länge jag fungerade som sällskap och moraliskt stöd åt Henrica och Cecilia. Den goda nyheten är att vampyrer kommer knappast vilja ha mitt blod om inte det är "tillräckligt friskt" så det är åtminstone något jag inte behöver oroa mig om fram över. (Vadå att jag har sett ett avsnitt av The Vampire Diaries ikväll??)